Mars gick i 5km/h i väntan på att få flytta in. En månad kändes som två, samtidigt som det knappt fanns någon tid att skaffa hemförsäkring, betala depositionen och fylla i referensformulär. I samma veva glömde jag hämta ut ny medicin, och nu har min mentala hälsa de senaste två veckorna känts som att åka Balder utan att kunna kliva av.

 

Men vi fick ju nycklarna till slut. Den senaste tidens limbo är över. Och nu somnar vi bredvid varandra varje natt och vaknar tillsammans varje morgon och det är verkligen bara vi. Det tog ett år av att bo med andra och en flytt till en ny stad men det vi har nu är bara vårt. Oron i magtrakten är försvunnen.

 

Samma helg vi flyttade in kom våren, och nu finns det alltid kall öl i kylen och i träden i College Green där jag parkerar min cykel har knopparna snart slagit ut. På mina kinder blommar nya finnar upp varannan dag, men till och med det känns okej.

 

Vågar landa lite nu. Andas ut.